Hoppa till innehållet

Informationssida för fastighetsägare. Inte en myndighet och inte en tillsynsmyndighet.

Fosforfilter och fosforfälla – två sätt att rena fosfor

Kräver kommunen hög skyddsnivå, eller räcker inte markbädden för att nå normal nivå, behövs ofta extra fosforrening. I vardagligt tal kallas det fosforfälla. Det kan betyda två olika tekniker: ett filter med fosforbindande material, eller kemikalier som doseras i avloppet. Här förklarar vi skillnaden, vad var och en kräver av dig, hur ofta något behöver bytas eller fyllas på och vilka kostnadsposter som tillkommer. Sidan är allmän information och ingen myndighet.

Senast kontrollerad . Informationen är allmän och ersätter inte kommunens besked. KostnadEnskiltAvlopp.se är inte en myndighet.

Varför fosfor?

Fosfor från avlopp bidrar till övergödning av sjöar och hav. Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd (HVMFS 2016:17) beskriver två nivåer för miljöskydd. Normal nivå innebär minst 70 procent reduktion av fosfor. Hög nivå innebär minst 90 procent reduktion av fosfor och dessutom minst 50 procent av kvävet. Det är kommunen som bedömer vilken nivå som gäller för din fastighet, till exempel med hänsyn till hur känsligt närmaste vatten är.

En infiltration eller markbädd binder en del fosfor i marken. Avloppsguiden bedömer dock att en markbädd för det mesta inte klarar normal skyddsnivå utan kompletterande fosforrening. Ett minireningsverk har oftast fosforreningen inbyggd.

"Fosforfälla" – två tekniker med samma namn

Avloppsguiden noterar att "fosforfälla" används både om fosforfilter och om kemisk fällning. Fråga därför alltid vilken teknik som avses när någon nämner en fosforfälla, eftersom drift och kostnader skiljer sig åt. Avloppsguiden bedömer att båda teknikerna klarar hög skyddsnivå för miljöskydd när det gäller fosfor, förutsatt att de används och sköts rätt.

Fosforfilter

Ett fosforfilter placeras efter en markbädd med tät botten. Det är en behållare med ett reaktivt material, oftast kalkbaserat, som binder fosforn när vattnet rinner igenom. Materialet levereras ofta i en storsäck som läggs i en brunn eller behållare. Avloppsguiden anger att filtret kan reducera cirka 90 procent av fosforn. Kompletterande reningssteg av det här slaget omfattas av standarden SS-EN 12566-7.

Tänk på följande:

  • Åtkomst. När säcken ska bytas lyfts den ofta med en kranbil. Avloppsguiden anger att bilen behöver komma fram till inom cirka 5–10 meter från filtret.
  • Högt pH. Vattnet från ett kalkbaserat filter får högt pH, över 9. Det bör därför ledas vidare till exempelvis en stenkista eller ett dike innan det når ett vattendrag.
  • Byte. Materialet mättas med tiden och måste bytas. Avloppsguiden anger olika intervall på olika ställen, från var 1:a–3:e år till efter cirka 3–5 år. Hur ofta beror på materialet, belastningen och leverantörens anvisningar. Följ det leverantören och ditt tillstånd anger.
  • Mättat material. Använt filtermaterial räknas enligt Avloppsguiden som avfall som kommunen har ansvar för. Ibland kan det användas som jordförbättring. Fråga kommunen hur det ska hanteras där du bor.
  • Backspolning. Spolvatten från vattenfilter eller avhärdare ska inte ledas till anläggningen.

Kemisk fällning

Vid kemisk fällning doseras ett fällningsmedel, vanligen baserat på aluminium eller järn, i avloppsvattnet inne i huset eller i en brunn före slamavskiljaren. Fosforn binds då till slammet i slamavskiljaren och följer med vid tömningen. Avloppsguiden anger en fosforreduktion på 50–90 procent.

Enligt Avloppsguiden fungerar det så här:

  • Doseringsutrustningen kräver 230 V och drar mindre än 1 kWh per år. Kemikalien köps i 20-litersdunkar, och det går åt cirka 30–70 liter per år.
  • Slamavskiljaren behöver vara större än vanligt, cirka 4–5 m³, eftersom slammängden ökar.
  • Slamtömning behövs oftare, ungefär 2–3 gånger per år.
  • Glömmer du att fylla på kemikalien får du ingen fosforrening. Markbädden efter fungerar då som en buffert, men bara en tid.

Kemisk fällning kan vara ett sätt att komplettera en befintlig markbädd utan att gräva för ett filter. I gengäld kräver det mer av dig i vardagen.

Vilket ska jag välja?

Det beror på din anläggning, tomten och vad kommunen kräver:

  • Har du en markbädd med tät botten och plats för ett filter som kranbilen kommer åt kan ett fosforfilter vara aktuellt.
  • Har du en befintlig anläggning där du hellre fyller på kemikalier än bygger nytt kan kemisk fällning vara ett alternativ.
  • Ska du ändå bygga nytt kan ett minireningsverk med inbyggd fosforrening vara ett annat spår.

Diskutera med miljökontoret och den som projekterar innan du bestämmer dig. Ska du lägga till fosforrening i en befintlig anläggning, fråga kommunen om det behövs en ansökan eller anmälan.

Skötsel och egenkontroll

Oavsett teknik gäller enligt miljöbalken att du som ägare ansvarar för att anläggningen sköts. Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd anger att det ska finnas en drift- och underhållsinstruktion och att anläggningen ska kunna kontrolleras. Spara kvitton på kemikalieköp och filterbyten och för en journal. Det underlättar vid kommunens tillsyn och om du säljer huset.

Kostnadsposter

För ett fosforfilter:

  • filterbrunnen eller behållaren och installationen
  • filtermaterialet
  • återkommande byte, ofta med kranbil
  • omhändertagande av det mättade materialet.

För kemisk fällning:

  • doseringsutrustningen
  • fällningskemikalien varje år
  • en eventuellt större slamavskiljare
  • fler slamtömningar per år enligt kommunens taxa
  • lite el.

Till det kommer kommunens avgift för att pröva ansökan eller anmälan. Vi anger inga priser här. Exempel på prövningsavgifter med källor finns på tillstånd för enskilt avlopp, och slamtömningstaxor på kostnad för enskilt avlopp. I kalkylatorn kan du lägga in antal tömningar och byten.

Översikten över teknikerna finns på avloppslösningar.